Så enkelt som möjligt- så tydligt som möjligt
Anledningen till att man vill ha så enkla lösningar som möjligt är att språket mellan häst och människa blir tydligare och mer renodlad. Man kan nästan säga att ju mer komplicerade medel man har desto sämre blir språket. Man begränsar sig genom att verktyget är tillverkat för ett speciellt syfte (som ofta till och med motarbetar det man faktiskt vill uppnå) och då kan man bara använda medlet på just det sättet istället för att ha ett brett och välförstått språk.
Bettlöst Crossunder
Det bettlösa crossunder ger tryck under ganasherna. Eller det ger snarare tryck överallt på huvudet. Det ger tryck på nosen eftersom man stänger handen, under käken eftersom tygeln är löpande, över nacken då tygeln ligger runt nackstycket. Alla dessa tryck från alla håll kan verka förvirrande och oklara för hästen. Tränset är tänkt att ge tryck på sidan av huvudet och under så att hästen lämnar trycket och sträcker fram nacken men ger i själva verket tryck överallt. Ska hästen dessutom ha kontakt i tygeln så låser man in huvudet i ett konstant tryck så att det blir som ett fint paket och gör det obekvämt för hästen att ha en positiv kontakt. Ett sista argument är att korrekt ställning i nacken kommer inte från tygeln hur man än justerar tränset och krånglar till trycket!
Sidepull
Sidepull är en enklare lösning med ett enkelt tryck över nosen. Fungerar precis som ett tränsbett. Är man orolig för skav eller liknande bör man ha nosdelen i mjukt kvalitetsläder kombinerat med god tygelkontroll. Man kan också ha en skyddande luddtunnel, men se till att den inte är så tjock att den stör hästens synfält!
Bosal/Hackamore/Stjärnhackamore
Alla dessa alternativ har en häveffekt precis som skänelbett, har inga ledande tygeleffekter eftersom skänkeln/häveffektsdelen är fixerad i förhållande till mun/nosdelen. Man rider inte med kontakt på delar med häveffekter eftersom det är ett redskap som ber hästen att vara eftergiven, inte mottryckande. Det förstår vi eftersom om hästen beter sig mottryckande mot detta redskap så ökar trycket vilket är motsägande. Därför beter sig hästen naturligt eftergiven. Även här gäller regeln med och utan kedja: utan kedja/curbstrap gör nosdelen rörlig och med kedja/curbstrap gör delen roterande.
Kapson
Detta är ett huvudlag med en nosdel som består av lager, ofta en kärna och ett ytterskal, ofta i läder. Kärnan kan bestå av lite olika saker t.ex. ett fast järn, en flexibel kedja(som en cykelkedja), stabiliserande tyg t.ex. nylon eller canvas, eller, som i fallet på bilden en stålvajer som formar sig efter nosen. Det finns även kapson i rep. Anledningen till att det finns så många olika material och sätt är att det är svårt att få kapsonet att vara flexibelt, stabilt och skonsamt på samma gång. De traditionella kapsonen består i regel av järn eller kedja men det sker en utveckling så att det är effektivt och skonsamt samtidigt. Stålvajern kanske har kommit längst med att möta alla kriterier även om det kan verka lite fixerat.
Vad de alla har gemensamt är ringarna på nosen. De flesta har tre ringar då mittenringen används till longeringslinan och de två yttre används till tyglarna. Tygeltagen kan få hästen att vinkla huvudet på ett speciellt sätt eftersom de är placerade längre fram på mulen än sidepull/bettring.
Repgrimma/Stallgrimma
Rider man med repgrimma har man inte kontakt eftersom repknutarna motverkar det. Man kan leda huvudet åt sidorna om repet på andra sidan är helt lös, annars blir det bara en bakåtrörelse. Det fungerar ju precis som från på marken: tryck när man vill nånting. Inget tryck när man inte vill nånting. Klart slut. Det är därmed bra att ha god erfarenhet med repgrimman från marken innan man sitter upp.
Stallgrimman fungerar ungefär som ett tränsbett. Tyglarna verkar individuellt. På bilden rider Isabell Werth på Satchmo som är pensionerad dressyrhäst. Men lura dig inte med att man "kan ta hårdare" i tygeln bara för att trycket inte ligger i munnen. Det skapar fortfarande motstånd i hästen. Behöver man korrigera en häst gör man inte det genom ett dressyrmoment utan man ber helt enkelt hästen om eftergivenhet precis på samma sätt som med ett bett: tryck och eftergift.
Allt gott! /Frido
Kommentera