Avspändhet i käken
När vi rider vill vi att hästen ska vara genomgående avspänd så att den kan ta emot information och utföra det väl. När hästen arbetar behöver den tillgång till sig själv, utföra behov som den behöver och djupandas så att alla muskler får syre och kan vara koordinerade. Utan välkoordinerade muskler får man spänning. Hur hör detta ihop med nosgrimmor? Käken blir lätt spänd. Statisk hållning utvecklar spänning. Eftersom vi vet att munnen inte har plats för mer än tungan vet vi att det är dumt att fixera käken i ett stängt läge. Det är obekvämt eller smärtsamt för hästen, den blir spänd eftersom den är statisk och kan inte heller bära bettet själs eftersom musklerna är låsta. Är hästen avspänd med en god ryttarhand kan hästen själv bära bettet och ta emot all information från handen.
Hästens käkled sitter precis bakom ögat. Testa att stänga din mun. Sedan lägger du din hand under hakan och fixerar käkarna tillsammans- likt en hård nosgrimma och tänk på hur spänd käkleder och muskulatur blir. Fortplantar sig spänningen? Fundera på hur det skulle kännas att fixera käken en timme om dagen.
Kort ord on de vanliga nosgrimmorna
Låsande nosgrimmor: Aachen, Pullar
Dessa två grimmor spänner man åt så att hästen inte kan öppna munnen. Vissa spänner hårdare än andra, men det är med den tanken man har tillverkat medlet. Visst blir bettet mer stabilt i munnen men problemet är att det blir en statisk stabilitet och då motverkar det fortfarande syftet med dess existens i alla fall. En häst som har bra kontakt är ju stabil och mjuk samtidigt. Med andra ord är den både eftergiven och mottryckande samtidigt, med känsla. Ännu ett problem är att den nedre delen på grimman trycker hästen över luftvägarna. En häst som presterar öppnar näsborren och når maximal andning men blir motverkad när näsborrarna täpps igen av en läderrem. Brist på syre motverkar prestation.
Här ser man tydligt hur den nedre remmen på grimman trycker på luftvägarna när hästen presterar- då den behöver mycket syre. Om man tittar på skallbilden ovan ser man att luftvägarna har inget hårt skallben som stoppar trycket över luftvägarna förrän något högre upp än i linje med bettet (hästens mungipor finns strax bakom vargtänderna, de ensamstående tänderna mitt emellan incisiver och premolarer). Man kan också känna på hästen och själv ta reda på hur högt luftvägarna sviktar. Pullargrimman låser hästen mindre än aachen eftersom remmarna sitter glesare i förhållande till varandra, men har ni tänkt på varför det sitter en luddrondell mitt på nosryggen? Kanske för att kunna lura sitt samvete när man spänner åt hårdare?
Hindrande: Engelsk, Remont, Spansk
Hindrande grimmor tillåter hästen att öppna sin mun och röra sin käke så att den inte blir låst, men de ger tryck när hästen gapar för stort eller konstant. Det kan ju självklart bero på ryttarens hand och om hästen inte är tyst och nöjd med sin mun bör man träna sin hand bättre. Dessa nosgrimmor är dock fördelaktiga så att bettet aldrig glider genom munnen om ryttaren drar för hårt och hästen gapar för mycket. Det kan också verka som en säkerhet om t.ex. hästen av nån anledning faller på näsan och ryttaren drar i tygeln (som är en reflex) så att hästen gapar för bettets inverkan och skadar käken i fallet. Det viktiga är att nosgrimman ska inte störa hästen när den jobbar på bra.
Här har vi tre olika hindrande nosgrimmor.
Engelsk grimma är längst till vänster. Den har egna sidostycken och reglerar bara hästens käke. De kan vara tunna, endast en mjuk läderrem, som den på bilden. De kan också vara tjocka och rundsydda som dock lägger konstant tryck mot tandköttet på överkäken eftersom tjockleken gör stycket styvare och kan göra att hästen blir öm där efter ett tag. Den tunna remmen är följsam och lägger inte så mycket tryck när den är rätt spänd och hästens mun är stängt, men är tydlig när hästen gapar. Den tunna nosgrimman kan därför vara att föredra. Texten utgår från att hästen är bekväm med all sin utrustning!
Remontgrimman är den i mitten och spänns nedanför bettet. Den ska inte sitta åt. Var noga med att kolla så att hästen kan tugga med god marginal varje gång den spänns. Den kan vara lite tydligare än engelska grimman och uppmana hästen att hålla din mun stängd t.ex. gröna hästar som lär sig tygelkontakt. Eftersom den sitter längre ner på huvudet blir grimman starkare och hästen svagare jämtemot den och därför är det jätteviktigt att den är spänd i exakt rätt hål: bettringen ska inte komma igenom utan att beröva hästen tillgång till sin käke.
Spansk nosgrimma föreställer den sista bilden till höger. Den fungerar ungefär som en engelsk grimma men skillnaden är att den spanska grimman har inte ett separat sidostycke utan den träs igenom ögleutrymmet där bettet fästs eller om sidostycket har ett extra utrymme för nosremmens skull. Eftersom nosremmen är fäst direkt i bettets sidostycke, stabiliserar nosremmen upp sidostyckena och även indirekt bettet. Det gör att man inte spänner nosremmen särskilt hårt för en bra effekt. Det gör att hästen kan gapa, tugga och gäspa utan att bettet kan glida igenom munnen.
Utan nosgrimma?
En del föredrar att vara helt utan nosgrimma. Det kan vara bra i vissa fall men drömmen är ju ändå att vara så trevlig och effektiv som möjligt mot hästen. Nosgrimman ska inte beröva hästen från något. Den ska endast förklara att det kan vara bra att bära bettet ordentligt. Ett välskolat ekipage ska inte behöva någon nosgrimma. Det är alltid ett bra test att plocka bort så mycket utrustning som möjligt och se om det blir lika bra ändå, så vet man ju precis vad som fattas eller så får man ju glädjen att veta att allt är bra.
En häst som inte bär bettet är problematiskt. För det första behöver den ju lära sig att bära bettet när inget händer i det. Det innebär att hästen håller bettet själv i mungipan och kramar det med tungan utan att tränset håller det på plats. Det kan man göra genom att länga tränsets sidostycken. Hästen kommer att testa massa olika ställningar innan den kommer på att det är skönast att försiktigt hålla i det. Man kan ge den lite kraftfoder med bettet på det viset för att stimulera att hästen försöker flytta runt det. När hästen håller det i mungipan kan man justera sidostyckena till den längd som hästen vill ha den.
Eftersom vi har bra ryttarhänder och hästen är tillräckligt nöjd med bettet kanske inte någon grimma behövs. Känner man ändå att hästen behöver bli påmind att bära bettet i alla moment kan man ta på en grimma utan att beröva den tillgång till sin käke.
Grimman är även bra för att bettet aldrig ska glida igenom munnen. Det är ett onödigt stressmoment som är ett stort tecken på ryttarens misslyckande och inget annat. Ta åt dig, om det har hänt, och rid bättre! Anledningen till att man inte tillåter att bettringen alls kommer igenom är att det gör ont och motverkar att hästen bär bettet samtdigt som det finns så många andra tecken på att man behöver en bättre hand.
Utöver grimmor som motverkar detta finns curbstrap
Curbstrap sitter som en hävstångskedja, men lösare och har den spanska nosgrimmans funktion: den stabiliserar bettet runt käken. Problemet är att när stycket stoppar bettet från att falla igenom, dras underkäken i sidled eftersom hästen gapar. Underkäken är inte så stark i sidled och eftersom remmen bara ligger runt den, drar den gärna med sig den och kan skada den speciellt om det händer ofta. Hästen kan också utveckla ett störningsbeteende som kallas crossing jaw för att undvika bettet. Då kan man få börja om från början och lära om hästen att bära bettet samtidigt som man absolut ska lära sig bättre tygelkontroll.
