Det pratas väldigt mycket om ledarskap bland djurmänniskor. Det pratas om det på ett väldigt speciellt sätt nämligen hur man får ledarskapet, med vilka övningar, vilken mentalitet och attityd man ska ha. Man vill helt enkelt efterlikna ledarhingsten,- eller stoet beroende på vilken skola man ingår i. Det unika med ledarskapet i djurhållningen är att, ur djurets synpunkt har vi inte ett tydligt ledarskaps- och ansvarstagande som i andra områden i människans och hästens tillvaro. En häst vet att pappahästen ansvarar för skydd mot andra pappahästar och han säger också till när det är dags att springa. En människa vet att en chef ansvarar för att företaget drivs av rätt frågor och i rätt riktning. Den här oklarheten i relationen mellan häst-människa är viktig att ha med i åtanke när man pratar om ledarskap. Skulle en främling komma upp till dig på gatan och ta med dig till ett gym och pumpa de där musklerna skulle man säkert undra vad som händer.
Om man tar två väldigt goda vänner som exempel och beskriver deras relation så kan man säga att de trivs förstås tillsammans, de har en känsla av frihet och integritet även när de inte är överens, med andra ord de "kan vara sig själva". De inspirerar varandra, tillrättarvisar varandra på ett sätt så att ingen blir ledsen. De hjälper varandra. Man kan säga att vännerna är varandras ledare eftersom de vinner varandras respekt, fortroende och engagemang genom att stötta och hjälpa varandra vilket just är en av ledarens största uppgifter.
Det här vänskapsrelationen är dock naturlig för oss människor precis på samma sätt som hästens och ledarhingstens relation är naturlig och i kontrast till häst-människa-relationen. Eftersom vi inte har den naturliga relationen till varandra måste vi skapa en artificiell relation som bygger på vad man som människa vill men som också har en bred förståelse för hur det vanligvis ser ut för hästen så att den kan relatera därifrån. Man kan säga att man börjar relationen utifrån hästens perspektiv- för att det är det enda den förstår och relaterar till, och genom arbete introducerar man den till människans perspektiv så att man kan utveckla ett partnerskap mellan häst och människa där människan kan agera lika naturligt som man vill att hästen ska kunna.
Detta bygger på en filosofi som handlar om att ledaren är den som tar hand om och förvaltar det han/hon leder, vinner respekt och förtroende genom sitt hårda arbete och på så sätt ansluter sig individer villigt och entusiastiskt till ledaren utan tvång.
En god ledare har höga krav på sig eftersom denne pekar
med ena handen och delar bördan med den andra.
"Den som är minst bland er alla, är störst"
Det här är grunden till all ledarskap enligt denna filosofi: att se till att den man rår om har allt den behöver. Det innebär att man utnyttjar inte en häst som inte har alla behov tillgodosedda. Det är även viktigt att förstå att människan kan ha olika uppfattningar om vad som är bra för en häst, men det är inte människans åsikt som gör nånting sant. Sanningen är sann för att den är det. Hästen har sina behov oberoende av vad människan tycker att de är. Hästen vet vad den behöver och den talar om vad det är om man ser till att ödmjukt skaffa sig kunskap. Att man har rätt att rida för att man mockar boxen och fyller höpåsar stämmer inte alls med denna filosofi utan istället är man skyldig att mocka osv för att man har valt att involvera sig med en häst (vilket inte lovar att man kan rida hur som helst). För det ska vi alla ha klart för oss: hästen valde inte att existera med nån människa, det var helt och hållet vårt beslut.
Har man allt praktiskt och vardagligt på plats så kan man börja bygga den här artificiella relationen och då behöver man förstå några byggstenar som bör finnas i en bra relation. Alla dessa kvaliteter gäller både häst och människa. Människan måste respektera hästen minst lika mycket som man vill ha respekt från hästen.
Regel nummer ett är ju självklart och som sagt att se till att hästen inte är fysiskt förhindrad, har ont, är stressad, har undermåligt foder, har något mentalt behov otillfredsställt (till exempel tuggbehov, födosök, vandring, socialt behov osv) utan får "vara häst" på alla sätt.
Integritet är något grundläggande som både häst och människa har. Det vet vi eftersom hästen försvarar sig. Försvar är en respons på förlorad integritet. Försvar kan se ut på lite olika sätt till exempel flykt, agressivtet men också apati och stockholmssyndrom som rotar sig ur inlärd hjälplöshet. Respekt och tillit är balansmedel för att slipa en individs integritet. För att kunna arbeta med det här behöver man uppmärksamhet. Respekt är något man kräver, tillit är något man offrar. Låt mig förklara under kommande inlägg.
Kommentera