Handens följsamhet beror till stor del på ryttarens balans. En obalanserad ryttare kan inte vara följsam utan resultatet blir att man antingen rycker, hänger eller har en negativ hand. Att ha en positiv hand eller uppnå s.k. tygelkontroll innebär att betona rörelse och följsamhet framåt och är så otroligt viktigt eftersom det har en stor inverkan på om hästen känner sig bekväm med att slappna av i nacken och komma fram med näsan eller om den blir låst i ett visst läge och hamnar bakom handen. Det svåra med en positiv hand är att marginalen är så minimal därför att man vill behålla kontakten men den överstiger inte vikten som tygeln väger. När man börjar lära sig äkta tygelkontroll börjar man märka att man reagerar på ett annorlunda sätt och man blir mer reaktiv och mjukare i handen. Till exempel: Om hästen plötsligt stannar när man leder den, känner handen att den inte följer och man stannar själv utan att det blir ett ryckigt stopp. Om det är bra eller dåligt kan man diskutera, men skillnaden är att man omskolar handens reaktioner. Den ursprungliga reaktionen är att sluta handen hårdare om något vi håller på att tappa men istället kan vi omskola handen att istället mjukna och fånga upp eller att helt enkelt släppa om det är en bättre lösning. Det gäller bara att inte hänga i tyglarna eller grimskaftet.
När hästen arbetar rätt blir den mer balanserad och balanserar upp dig bättre och det kommer vara lättare att hålla en jämnare kontakt. En positiv hand går ut på att understryka flödet framåt. Det betyder inte att man aldrig gör en förhållning (som iofs innebär att strängt stoppa flödet framåt) men skillnaden är att en förhållning sker över en kort stund och släpps direkt när den gått igenom och en negativ hand hindrar ett fritt och avspänt rörelsemönster.
Exempel på en positiv hand med fin kontakt samtidigt som hästens rörelse släpps igenom
Exempel på en negativ och hård hand som hindrar hästens rörelse vilket gör att den antingen hänger i tygeln så att den blir tung och ryttaren måste hålla emot, eller att den fixerar halsen så att hållningen blir statisk. Statiska rörelser skapar spänning och ojämnhet och just denna häst ser jag är ojämn därför att bakbenet är "före i rörelsen" i jämförelse med diagonalen eftersom bakbenet är i luften och diagonala frambenet ännu inte har lämnat marken.
Tänk på att man kan ha lösa tyglar men ändå ha en negativ hand- och det kommer att påverka hästen.
För att uppnå tygelkontroll behöver man lära sig hur hästen rör sitt huvud.
Skritt: Huvudet pendlar från sida till sida, åt höger när den tar ett steg med vänster framben och åt vänster när den tar ett steg med höger framben. Skritt, slow motion
Trav: Huvudets hålls stilla Trav, 3D simulation
Galopp: Huvudet rör sig i en halvcirkel åt det håll den galopperar åt. Märk väl att i galopp så sträcker den även fram mulen i varje språng. Klippet visar full galopp men innebär självklart samma rörelsemönster. Galopp
Att lära sig en positiv hand
Steg ett är som tidigare sagt att hitta balans i sadeln utan tygeln. Ett sätt är att bli longerad på en redan skolad häst med sitsövningar om man har tillgång till det, men om man inte har det privilegiet kan man helt enkelt börja varje pass med att hitta balansen i varje gångart i alla varv på långa tyglar förutsatt att det kan utföras säkert. Har man inte möjlighet till något av alternativen kan man ha kortare tyglar i ena eller båda händer, rida fritt framåt utan att be hästen om något utan satsa på att inte ha någon vikt i handen utan endast följa hästen.
Steg två kortar man tyglarna och tänker sig att man kittlar hästen i mungiporna eller föreställ dig att tygeln sitter i varsin krok som är fästad i mungiporna som är gjorda av svampar. Hästens form bestämmer längden på tygeln så att den kan röra sig fritt och inte blir dragen i munnen. Om tygeln glappar till en början gör det inget, det kommer jämna ut sig eftersom. Det viktiga är att du lär dig att följa hästen.
tänk dig att hästens mun är gjord av tvättsvampar och tyglarna sitter i ändarna av krokarna så kommer din hand bli känsligare för rörelse.
Steg tre går ut på raka linjen som går mellan armbåge och bettring. Detta är en välkänd kunskap men problemet är att bilder som berättar om detta endast visar hästar som "går på tygeln". Denna linje ska alltid finnas vart än huvudet befinner sig. Om hästen kommer upp med huvudet, följer din hand efter. Du kan bredda händerna för att bibehålla kontakten och vänta på att hästen kommer ner igen så att det ser ut som på sagda bilder. Detta kan även skvallra om din balans eftersom vikten kommer att falla bakåt om balansen är otillräcklig. Då har balansen med andra ord hållt sig i tyglarna. En positiv hand är minst lika viktigt i skolor och över hinder men kan vara mycket svårare eftersom man gärna vill instruera hästen med tyglar som väldigt lätt blir negativt bakåt.
Det viktiga med tygelkontakt är att ryttaren bör endast erbjuda kontakten som hästen accepterar. Man väntar helt enkelt på den. En ryttare kan inte tvinga eller tjata ner hästen på tygeln och förvänta sig en avspänd häst. Precis som med sidotygeln vid longeringen behöver handen vara så pass följsam och samtidigt stabil att hästen känner att det är okej att ta den med sin känsliga mun. Man kan uppmana hästen att ta kontakten genom att öka trycket något samtidigt som man breddar händerna om den tar upp huvudet och mjukna direkt och komma i normalläge med händerna när den sänker huvudet samt skicka den framåt med sätet om den viker näsan bakåt så att den sträcker framåt istället, men då måste tygeln vara mjuk och inbjudande, med andra ord, positiv.
Negativ hand,
Positiv hand,
Tygelkontroll,
tygelkontakt,
Kommentera